Skum känsla och väldigt blandande känslor
Hej!
Nu börjar jag få en skum känsla eller kanske jag borde säga orolig, rädd och förändrande rädsla. Som jag egentligen tycker att jag inte borde ha eftersom allt kommer säkert gå bra, det är ju bara jag som oroar mig i onödan som vanligt. "M" kommer ju hit på tisdag, jag är hur glad som helst över det och har saknat mer en något annat. Jag får bara en skum känsla av att något skulle förändras mellan oss, men varför skulle det de? Allt har ju vart riktigt bra mellan oss och kommer vara det i fortsättningen på min sida och på hans sida också tror jag (hoppas jag).
Jag tror jag har denna känsla på grund av distansen och att vi inte kan träffa varandra på flera veckor och ibland någon månad, men vad gör man inte för kärleken finns ju människor som haft det mycket värre en oss. Sen så har vi ju det bra han och jag.
Förlåt men detta blir bara rörigt och när jag kollar tillbaka på texten så vet jag inte själv vad jag vill få ut till läsarna.
Det är ju bara 3 dagar kvar tills han kommer och då kommer nog allt ordna sig igen och allt bli som vanligt. 3 dagar är inte länge, han kommer på Tisdag klockan 9.00 på morgonen, nervöst och spännande! Vet inte hur jag kommer reagera.. kanske jag kommer svimma, vem vet?
(Jag vet att jag snackat en hel del om mitt kärleksliv på den senaste tiden men det är mest för att det känns som en del av mig är borta och då saknar man ju den delen mer en något annat för att fullbeborda sig själv, det är ju helt normalt, men jag kommer prata om annat när han kommer hit kan jag lova)
Min tatto i framtiden är citatet från Moulin rouge:
"The greatest thing you ever learn is just to love and be loved in return"
Nu börjar jag få en skum känsla eller kanske jag borde säga orolig, rädd och förändrande rädsla. Som jag egentligen tycker att jag inte borde ha eftersom allt kommer säkert gå bra, det är ju bara jag som oroar mig i onödan som vanligt. "M" kommer ju hit på tisdag, jag är hur glad som helst över det och har saknat mer en något annat. Jag får bara en skum känsla av att något skulle förändras mellan oss, men varför skulle det de? Allt har ju vart riktigt bra mellan oss och kommer vara det i fortsättningen på min sida och på hans sida också tror jag (hoppas jag).
Jag tror jag har denna känsla på grund av distansen och att vi inte kan träffa varandra på flera veckor och ibland någon månad, men vad gör man inte för kärleken finns ju människor som haft det mycket värre en oss. Sen så har vi ju det bra han och jag.
Förlåt men detta blir bara rörigt och när jag kollar tillbaka på texten så vet jag inte själv vad jag vill få ut till läsarna.
Det är ju bara 3 dagar kvar tills han kommer och då kommer nog allt ordna sig igen och allt bli som vanligt. 3 dagar är inte länge, han kommer på Tisdag klockan 9.00 på morgonen, nervöst och spännande! Vet inte hur jag kommer reagera.. kanske jag kommer svimma, vem vet?
(Jag vet att jag snackat en hel del om mitt kärleksliv på den senaste tiden men det är mest för att det känns som en del av mig är borta och då saknar man ju den delen mer en något annat för att fullbeborda sig själv, det är ju helt normalt, men jag kommer prata om annat när han kommer hit kan jag lova)
Min tatto i framtiden är citatet från Moulin rouge:
"The greatest thing you ever learn is just to love and be loved in return"
Kommentarer
Trackback
